Min hund är av rasen CC- chinese crested.

Att leva med honom, det är spännande det. Han behöver bada nån gång i veckan, borstas en del, hans hud behöver lite omsorg.
Eftersom han är väldigt energisk går det åt mycket för att hålla honom i bra hull, just nu äter han ett högenergifoder som kostar massor.

Att sova med honom är som att sova med en liten kamin, han ligger gärna på kudden med nosen i min halsgrop, hela natten lång. Han myser gärna i soffan på kvällen, under ett täcke och med massor av kuddar.

Att ta med honom ut är en upplevelse i sig. Om det är blött eller kallt går han bakom mig, precis i fotspåren. Hukar lite och ser allmänt lidande ut. Snö har han vant sig vid, det är till och med lite kul :-)

Alla kläder han har, jag som INTE skulle ha en hund man måste klä på! Nu har jag en hylla i garderoben med bara hundkläder.....

Men det mest spännande är hans sätt att möta hundar. Scenario: tre personer sitter med varsin hund. Lite gnäll och yl och tre människor som desperat försöker tysta sina vänner.
In kommer muskelkillen med sin muskelhund. Muskelhund försöker äta upp alla de andra jyckarna, under extremt mycket morr och ilskna gurgelljud.

Så, vad gör Alioth?

Han ställer sig bredbent, drar ihop all den ynkliga ragg han kan få till, höjer svans och huvud. Drar efter luft och släpper ut ett av de djupaste morr jag hört från denna lilla hund! Drar upp läpparna och försöker få komma fram till muskelhund..... Tokiga hund. 4 kg kinesisk nakenfis vs 25-30 kg muskelhund. Utgång oviss, troligen skulle muskelhund nysa rätt rejält efter att ha andats in Alioth.....


Som sagt, livet med Allebrall är intressant, mycket innehållsrikt.

Jag har haft en jobbig dag. Mycket tankar och funderingar, och sjuk eller nåt på det.
Iallafall är det bättre nu, jag fick lite oväntat, men MYCKET välkommet besök ikväll. Fina kom förbi och åt med oss, och gav mig ungefär tusen gånger bättre humör. Jag är så glad för denna människa som tagit plats i mitt liv. Han ger mig glädje och trygghet, lugn och ro i själen. Bra kille med andra ord!

Nu ska jag titta lite på Grimm, sen blir det spjälsängen för mig. Sov gott alla fina människor!


Måste förresten visa hur fin jag blev när kidsen fixade min frisyr nu ikväll :-)
Och en mysbild på brallioth :-)

Alldeles för en stund sen var jag på bra humör, nu är jag det INTE.

Jag är så irriterad just nu, så jag ber om ursäkt för dåligt språk och eventuell snurrighet i inlägget redan nu.


Till saken. Jag har mina två barn på förskolan i byn, de går på varsin avdelning men med gemensamma aktiviteter och en extra möjlighet till umgänge. Detta på grund av deras förlust förra året, båda två har lite svårt för hejdå och separationer, för att hjälpa dem med detta mjukstartade vi så här. Jag blev lovad att de skulle få den stabiliteten, och att de inte skulle behöva separera förrens vi GEMENSAMT såg att det är bra för dem.

Det har fungerat riktigt bra, med undantag för ena killes lämningar som ofta är uppslitande och tårdrypande. Det ger sig efter en kort stund och han säger själv att dagis är kul. För att underlätta här har vi infört korta och koncisa hejdån, där det tar max 2 minuter från att vi kommer till att jag går, det funkar mycket bra.

Idag gjorde jag bort mig, då jag blev kvar för länge på morgonen, packade klädlådan och trodde det var okej. Tyvärr var han ledsen när jag åkt och läraren bad mig att låta bli just det på morgonen, utan att vi håller oss till korta avsked. Ja, det håller jag med om så det är inget mer med det.

MEN, det som irriterar mig så otroligt mycket är svaret på en fråga jag hade. Idag kom brev på posten, där kommunen informerar om att D ska flytta, byta lokaler till skolans där han i höst ska börja 6årsverksamheten. Det kom väldigt plötsligt, och de ska flytta redan om några få veckor. Ingen info om VAR det ligger (lätt för mig som nyinflyttad att veta var Viken ligger liksom....), eller exakt när de flyttar, HUR det ska gå till, det enda jag vet är vecka 9 och att fröknarna följer med.

När jag frågade en av förskolelärarna visste inte hon heller något alls. De ska få se lokalen imorgon hoppades hon..... Inget om hur det ska gå till eller om det ska skolas in... Inget. Känns som en paniklösning faktiskt, som de helst vill genomföra utan alltför mycket funderingar. Och panikflytt av mina barn vill jag INTE genomföra. Det tar bort löftet om stabilitet.


En annan sak är att jag tappar rätt mycket tid för dem på förskolan i och med det här. Lämna kl halv nio, den ena killen iallafall, nästa kommer på plats tidigast tio i nio. Sen ska de vara ut halv två, vilket betyder att jag måste hämta tio över ett på ena stället för att ens ha en chans att hinna fram till nästa innan halv två. Det är 40 minuter om dagen som inte ingår i 15timmarsgarantin. Som jag förstår det betyder den garantin 15 timmar på förskola? Vi kommer tappa 40 minuter varje dag nu, och det blir INTE kvar 15 timmar i veckan då. Jag får dessutom inte ändra tiderna, så de får sina 15 timmar..... Visserligen stör det mig inte att de kommer hem tidigare, men jag är ute efter principen här. Jag borde åtminstone kunna få ändra lämnings- respektive hämtningstiderna så det kan fungera?

Hmm, jag har ringt rektorn, måste kolla lite hur det EGENTLIGEN fungerar med den här 15timmarsregeln. Hoppas hon ringer i morgon så jag hinner andas lite först..... 


Nej usch, är jag helt knäpp som reagerar? Vi kan anpassa oss, såklart kommer jag göra ALLT för att det här ska bli bra för mina kids, de går trots allt före min ilska. Känner mig bara gruvligt överkörd.....

Jag glömde visst blogga igår, så kan det bli ibland.... Men jag skyller skamlöst på att jag håller på att bli sjuk, jag mår inte så värst och somnar så fort jag får en chans....

Själen är här för sin glädjes skull

Rumi

Idag vaknade jag med en tung känsla av dåligt mående i knoppen och kroppen.... Har inte riktigt kommit igång än, och nu är det dags för liggläge igen. Låg länge i morse, somnade en stund på eftermiddagen och nu kan jag nog somna direkt igen! Det kryllar i halsen och svider i näsan, huvudet gör ONT!!!!! och det är segt överallt.... Så, sjuk är jag nog på väg att bli ja.

Tog mig ändå iväg och fick Ludvig besiktigad. Det var annorlunda, och intressant. Killen gör som han vill, om han vill.  "kan du rita en gubbe?" frågade tanten. Ja det blev mage, navel, ben och armar. Ett tomt ansikte som han efter påminnelse fyllde i med ett uppochnervänt ansikte..... Han gick sidledes på balansplankan, och "kunde inte" hoppa på ett ben, "för det behöver jag träna" 

JOvars, det var spännande.....

Sen orkade vi in till stan för en fika med Jenny, Gröna grodan blev det. Mina underliga ungar valde sallad som lunch, och kladdkaka och morotskaka till efterrätt. Ludvig älskar toppingen på morotskakan, det är väl filadelphiaost va? Som sagt, de går sin egen väg mina kids.

Väl hemma igen hämtade vi Ludvigs bokpresent på bibblan, skaffade lånekort och lånade några böcker, och så köpte jag 4 nya böcker för det svindlande priset av 8 kr. De sålde ut utrangerade böcker på bibblan :-) 

Sen blev det hemfärd, ut med hundar, tv för kidsen, sova för mamman. Laga mat, äta mat, kramas med Fina och snart sängen igen. 

Först, dagens ordspråk:

Vad man sår får man också skörda

Paulus

Det är ju så sant, man får oftast skörda ganska snart efter sin sådd. Ibland kan man få vänta längre.

Men om jag tänker efter lite så skördar jag just nu. Något måste jag ha gjort rätt genom åren, för så välsignad med fantastiska människor som jag är omgiven av, det är helt otroligt. De finns där närhelst jag än behöver, jag har folk som älskar mig för den jag är och inte för det jag gör, jag kan få hjälp med vad jag än behöver och jag har alltid en kram inom räckhåll. Fantastiskt som sagt. Inte vet jag hur jag ska kunna visa dem hur mycket jag uppskattar dem heller, men det kommer nog tillfälle till det med.

Jag känner mig priviligerad hur som helst, inga nämda inga glömda :-)

Kram och godnatt nu alla, sov gott och titta in i morgon igen!

Du säger alltid: 'I morgon, ja, i morgon ska jag leva!' Säg mig, min vän, när kommer den dagen du pratar om?

Sir Isaac Newton

Det är ju så sant, det är ju IDAG vi kan leva, idag vi kan göra något åt situationen! Om vi bara väntar hela tiden kommer livet rinna iväg och plötsligt står vi där på slutet och undrar vad det var som hände.

Ta tillvara på det och dem du har omkring dig, det ska jag tänka på. 

Lev ditt eget liv. För du ska dö din egen död.

Eller egentligen inte alls, men hon ser elak ut på bilden.
Hon är en fin hund, och väldigt snäll, tyvärr mår hon inte bra alls. Hon har visat tecken på att ha ont i bakkärran och igår haltade hon fram efter en halvtimmes promenad. Ett par gånger har hon nafsat efter Alioth och en gång efter mig, extremt stressad och vill bara ligga i sin koja...
Hon klarar nästan inga input längre och när det kommer folk hem är hon fram och hälsar och sen snabbt in i kojan igen.
Hon skyddar sig mot omvärlden helt enkelt.

Vore hon en unghund skulle jag kastrera och försöka reda ut vad som är boven här, men hon fyller 9 i vår och det syns att hon är gammal nu.

Så beslutet blev att hon får avsluta med svansen på topp. Pigg och fräsch, blank i pälsen, trimmad i kroppen och förhållandevis glad.
Ikväll blir det kramkalas och imorgon ska hon få äta gott och gå en lång promenad innan jag ska ta henne till den sista destinationen. Tack och lov följer Fina med, för trots att jag är rätt hårdhudad och osentimental känns det trist att titta på min fina hund och veta hur det kommer sluta.

Livet är föränderligt, och tar oväntade vändningar. Ibland är det tyngre än andra gånger.