Idag är dag två i mitt nya liv, det som småbarnsmamma, med barnen på dagis och sig själv i arbetslivet.
Jag är ganska seg, framförallt i huvudet. Att vara bland andra vuxna, göra saker och vara vaken - hela dagen, det är lite av en utmaning i sig.


En bra dag är det hur som helst, om än lång - först jobbet, sen handla och så kolla till hästarna. Mat i magen och en stund vid brasan och tvn, nu sängen!!!!

Kram på er!

Sitter på toa, jag har ont i min mage.
Har varit på jobbet sedan jättetidigt, och är nu jättetrött:-). Jag är inte van vid detta, att faktiskt ha att göra. Hela dagen faktiskt, det är så kul att jobba men jag behöver nog lite mer övning innan kroppen och knoppen fattar att vi ska hålla sig vakna hela dagen.

Idag har jag gjort två saker jag är EXTREMT stolt över, och som gjorde själen både varm och glad:-)
Det som gläder mig mest är att jag skruvade isär ett dörrlås och fick ihop det igen! Otekniska jag liksom? Men det går, om jag vill så kan jag :-)

Mina barn mår visst bra igen och det är skönt!

Kram på er!

Idag är det söndag och bara slögöra. Barnen åkte till sina farföräldrar i fredag, på sportlov. Det första som hände var att de fick halsfluss. Vi hann ju vara friska en dag iallafall. Bra det.

Jag bröjar praktiser på måndag, det ska bli så roligt, men samtidigt lite nervigt, det är så många år sem jag gjorde nåt annan än att ta hand om de små popcornen jag bor med. Ja, det blir bra, nerverna får stanna hemma så blir det toppen!

Jag var ute och godmornade pållarna en dag, de stod och åt frukost när jag kom men det var tydligen intressantare att tala med mig. Så jag blev sittandes en stund med dem, de är så mysiga! Alla kommer fram i tur och ordning, pussas lite och låter mig klia dem. Underbara djur det där!

Lite fredagsmys......

Kopierar lite som jag skrev idag, på andra ställen.

Mitt forum, där jag har många vänner som bara finns, som ställer upp när det behövs och som lyssnar när som helst:

Min sambo dog för ett år sen. Tänk vad tiden går ändå, jag trodde inte ens att jag skulle överleva våren. Jag försökte ta livet av mig på alla möjliga vis. Och ändå överlevde jag.

Idag är det tungt, i förmiddags var jag vid graven, fotade blommorna och mindes en massa. Hade med mig min Fina man, han hade egna hälsningar med sig, en hurring i honom och resten på graven blev våran hälsning till min festglada sambo. En hälsning från mamma, pappa och bror fanns där med, och så barnens alla prydnader på stenen. Jag höll handen på hans namnteckning och insåg i ett slag att den kommer aldrig, ALDRIG mer skrivas precis som han skrev den. 

Det är så mycket småsaker som dyker upp nu, som det med hans namnteckning, eller hur han brukade skåpäta kall korv. Hur han kom hem i slutet på veckan, kastade av sig sina väskor och ropade: Var är mina fina pojkar? Hur de kastade sig runt halsen på honom och inte släppte förren de sov på kvällen sen. Han som älskade sina barn så mycket, den bästa pappan som fanns. Han gav ALLT för dem. 

Fasiken vad tiden gick. Trots allt, trots alla odds stod jag kvar, stark och med sinnet i behåll. Mina barn mår efter omständigheterna väl, jag mår bra idag och har funnit en kärlek som ger mig omtanke, kärlek och värme. På våra egna villkor och där tiden för varandra är extremt viktig.

Facebook:

Tack alla för mess, mail, kommentarer och tankar här på facebook. Jag har varit vid graven idag, ett år efter olyckan, lyssnar på en låt jag fick av Mia Matthews och minns. Försöker inse att det är ett helt år sen, minns alla tankar jag hade då och hur alla som fanns för mig och min familj ställde upp med mat, sällskap, hjälp att städa, att ta hand om mina barn. Ni fick oss att överleva, alla på ert eget sätt. Det är jag tacksam för.

Idag har jag sällskap av Fina, att slippa vara ensam, att få kramas så mycket jag behöver, få lite snö i brallan och bara få vara idag - det är GULD värt!! Tack för det, det är så mycket värt, jag kan inte ens förklara hur viktig du är för mig.

Om ni ringer och jag inte svarar är för att jag inte orkar tala i telefonen idag, inte att jag inte vill prata med er. Jag vet att ni finns där, och jag uppskattar VERKLIGEN alla tankar och känslor ni delar med er av! Love you, alltid!

Nu ska dagen få gå vidare, lite kramas med barnen, packa lite saker till dem och sen till Fina för en kväll med god mat och gott sällskap. Hoppas ni alla har en dag som är värd att minnas, och att den är snäll med er. KRAMAR!

Ja, det har gått ett helt år nu. Mycket tankar och känslor är det, både sorgliga och njutbara. Många minnen och funderingar, massor av tårar och mängder av frågor. Fortfarande.

Jag har läst, tittat på bilder och pratat, pratat och pratat mer. Varit hos en terapeut, varit nära randen till avgrunden och nästan snubblat ner i döden. Ja, jag har verkligen försökt ta livet av mig. På olika sätt, varit nära inläggning på psykakuten, nästan tappat bort mig och mina barn.

Men idag står jag här. Med ett boende jag valde själv, ett nytt liv med det jag vill att det innehåller. Igår kom jag på hur stark jag är, egentligen. Och hur bra jag är som faktiskt skapade ett liv av det som blev kvar efter polisbesöket den där dagen. Jag hade kunnat lägga mig ner och bara skita i allt, dö och låta nån annan sköta skiten. Men jag reste mig och tog ansvar för MITT mående. Och när jag gjorde det hamnade allt annat också på plats. Mina barn har anpassat sig bra till det nya, och jag har hittat ett bra sätt att leva. Med en kärlek i mitt liv som är så trygg, varm och så älskad. Att vara tvungen att ta ansvar för mitt eget mående var en av de saker som i höstas gav mig självrespekten tillbaka.

Snart ska jag ut i arbetslivet med. Det skrämmer och gläder, mest gläder förstås. Men att lämna kidsen på dagis och gå till ett jobb med ansvar, det är pirrigt. Tankarna far, tänk om jag inte fixar det? Men det är klart jag gör. KLarade jag av förra året och överlevde klarar jag nästan allt, särskilt ett jobb, eller hur?

Nu ska jag ta paus igen, jag ska bara njuta av resten av den här dagen. Sorgen fick sin plats, nu ska barnen och Fina få sin, livet sin egen med. 

Kram på er alla!

Jag tog lite paus, från det mesta faktiskt, men främst från bloggen, det kändes som mycket att skriva varje dag. Så hädanefter blir det när jag orkar.

Iallafall, lite vinterkänsla från landet kommer här, det är inte så fasligt kallt, och det är bedövande vackert när solen bryter fram.

Först ut då, Daniel fick åka med Finas dotter en dag, fyrhjulingar är ett av de häftigaste fordonen han vet! Så när hon frågade om han ville med, blev han så glad, så glad! Han sken som en sol, bokstavligen :-)

Idag åkte vi till vårdcentralen med Ludvig, som tydligen fått vintereksem på sina händer. Efter det besöket for vi till banan där de åker skridskor med dagis varje vecka. Eftersom skridskorna alltid ligger i bilen hade vi planerat att stanna, så de kan få visa att de kan åka. Daniel gillar detta, MYCKET! Ludvig är mer tveksam, han åker en stund och sen vill han av banan, och in i vanliga kläder.

Inomhus är det som vanligt, förutom det nya tillskottet till familjen. Jag har skaffat ett akvarium, ett litet där det ska bo en crowntail

Det är helt nystartat här, det är fullt med bubblor som jag hoppas försvinner snart. Ett par växter och sen min vackra fisk, det blir bra det!

En bild på en sån fisk med då :-), visst är han vacker?

För övrigt händer det inte så jättemycket, än iallafall. Jag pratade med arbetsförmedlingen idag, och om allt ser ut som det ska, kan jag börja min praktik på måndag! Jag håller alla tummar jag har för att det går bra nu, jag är såå sugen på att göra nåt mer än bara gå hemma! 

Dessutom hade min förmedlare påbörjat en rehabutredning på mig, där jag ska få träffa deras egen spykolog, hon ska göra en bedömning av min arbetsförmåga och sedan bedöma behovet av anpassning av en evetuell arbetsplats. Om jag nu skulle komma ifråga för en anställning nånstans. Kul, tror jag. Lite underligt känns det allt, jag brukar oftast vara på andra sidan om de här bedömningarna, med anpassningar av arbetsplaser och hem. Hmm, det är bara att vänja sig då, jag får se det som en möjlighet att upptäcka nåt nytt, eller hur :-)

Nu ska jag diska efter maten, det behövs. Sen en film och efter det är det våfflor i Ervalla för vår del :-) Nice tisdag!

Ha det gott alla!

Ptecis som det står, jag har pausat lite. Men imorgon återkommer jag!
Tills vidare får ni se mitt nya lilla kar, där en svart crowntail ska bo!

“Avundas aldrig någon det sken av lycka han har. Du känner inte hans hemliga sorger.“

Indiskt ordspråk

Ikväll har jag en gäst, en fyrbent liten Kompis!
Han är här till på fredag, då hans husse kommer hem, så imorgon ska vi försöka få till en snygg klippning på herrn :-)

Vi pysslar med inget alls, lite mys i soffan och en skön kvällspromenad i mörkret. Nu ska vi lägga oss, vila lite inför morgondagen.