I morgon är det 3 år sedan jag fick besök av polisen och en präst. De kom för att tala om för mig att livet just gett mig en rejäl pungspark. Eller att livet ångrat sig och tog tillbaks en del av det som fanns i mitt liv om man så vill.

Så småningom vaknar man ur koman och inser att det finns ganska mycket kvar. Men det tog tid, och lite av hjärtat är väl stendött för alltid. Det är inte så enkelt alla gånger, snarare har jag nog blivit extremt mycket svårare att ha omkring sig i livet eftersom jag är LIVRÄDD att förlora igen. Inget som jag aktivt funderar på men det är klart att det finns där under ytan. Typ. Det gör mig lite knäpp. Och ganska dum.

Imorgon ska mina fina prinsar upp till knivsta igen. Det är sportlovsvecka och de ska vara där hela lovet. Det är skönt att de kan vara där, få ha riktigt lov liksom.