ORDET GLÄDJE SKULLE FÖRLORA SIN MENING OM DET INTE BALANSERADES AV SORG
Carl Gustav Jung


Det var ganska precis så här någon sade till mig förra våren. Fast med lite annan ordföljd. Tanken var att få mig att se att jag en dag skulle kunna känna glädje igen, just då var jag inte alls mottaglig för orden, men de blev kvar i sinnet iallafall och idag dök de upp igen här på nätet.


Den glädje jag känner idag kan närmast liknas vid mani, eller någon slags tripp på något. De gånger jag är glad är jag det med en intensiv känsla av lycka och kanske ibland med en känsla av vemod.

Den sorg jag känner är också vemodig, som kontrast mot den mördande sorg jag kände för snart ett år sen. Då stod jag ofta och bara skrek rakt ut, hemma, vid graven, i bilen. Var jag än var kunde den slå till och förlama mig, den sorg jag känner idag är mer vardaglig, den slipar långsamt på mina känslor mer är hackar sönder hela min själ. Den visar mig vägen till ett bättre mående och ger mig också förmågan att känna intensiv lycka och glädje.


Jag hoppas och ber om att året som ligger framför mig kan få bli riktigt bra. Att det innehåller jobb, skolstart för mitt ena barn, ett bra boende och KÄRLEK, det är jag och mina barn värda nu.


Nu ska jag snart åka hem och krama mina kids som varit borta hela dagen när jag jobbat. Vi ska se en film, kramas och bara mysa. Jag älskar mina barn så intensivt, ibland gör det ont, för det mesta är det bara ren lycka att få ha dem med mig.

Idag var en bra dag, med mysiga barn på morgonen, bra lämning på dagis, en jättetrevligt dag med mysigt sällskap på butiken, mer mys på kvällen med kidsen, Fina och hans ena barn. Väl hemma blev det lite massage på barnryggarna, sen film en stund.

Imorgon ska jag till butiken igen, så nu är det sova på agendan.

Håll tummarna för mig lite är ni rara, jag vill ha ett positivt besked nästa vecka om jobb.

Kram alla!

Ord är mer smittsamma än några baciller

Artur Lundkvist

Ja det är så sant, det man säger till en annan människa stannar kvar. Man måste vårda sina ord och sina medmänniskor, det är vi alla ganska dåliga på, men det ger ju turymme för förbättring iallafall :-)

Kram mina läsare!

Jag vaknade till lite då ett av mina fina kids var på toa, normalt somnar jag om men tydligen inte inatt. Fel natt att vara vaken tyvärr, imorgon finns inte möjligheten att krypa ner i sängen på dagen då jag ska vara i farten hela dagen. Men det ger sig, om jag lägger ner huvudet på kudden så kanske det snart grusar till sig i ögonen igen.

Jag tror det snurrar i tankarna på grund av att det faktiskt ser ut som om jag väldigt snart har en sysselsättning. Det är flera år sen jag jobbade nu, förra året hann jag bara precis börja innan vi fick avsluta. Det jag gjorde då var att ta emot två extra barn hemma, som dagbarn, så jag var ju inte ute och hemifrån på jobb då heller.
Ska visserligen bli jätteskönt att få en stabil vardag, men samtidigt finns många tokiga tankar om hur jag ska fixa att jobba?..... Hur jag ska klara av att ha rutiner och vardagskrav på mig igen? Och hur jag ska klara att möta arbetslivets krav på att faktiskt utföra något som ger något tillbaka till en arbetsgivare?

Nu håller jag tummarna för att det jag önskar ska uppfyllas, en praktikplats på ett ställe där jag inte är i närheten av sånt jag alltid sysslat med förut. Det är ett jobb där man jobbar med det friska mer än det sjuka, och med sånt jag verkligen gillar.

Nåja, allt löser sig vet jag ju, så nu har jag bloggar klart om det här. Dags att slå igen de blå och be om lite mer sömn nu.
Kramar till er andra nattugglor!

MORGONSTUND HAR GULD I MUND

Det fick bli dagens ord, eftersom jag faktiskt känner så, inte alla dagar men de flesta. Att få vakna till en ny dag, med nya möjligheter. Att få en ny chans, varje morgon.
Just den här morgonen är mycket mysig, två Goa killar sitter och kikar på Albert och Herbert, två av katterna kom in nyss, Jacko sitter och knarrar. Ett litet telefonsamtal på morgonkvisten var också väldigt mysigt :-)

Nu väntar en dag med flera viktiga samtal och besök. Hoppas alla ni får en riktigt bra dag!

Det är tre veckor kvar, inte två som jag skrev igår. Underligt hur fel jag tänkte när jag tittade på datumet....

En del saker påminner så mycket om honom, alldeles nyss tittade jag igenom kylen på jakt efter kvällsmat och hittade en juiceflaska. Det är Brämhults hallonjuice, och just den köpte han alltid till Ludvig. Det var viktigt med frukt och grönt till barnen, och det sista han handlade var 5-6 kg frukt till mig och barnen. "klarar ni er nu" frågade han, vi skulle vara ensamma fem dagar :-). Han hade köpt hem mat för ett helt kompani med barn! Och blommor till mig såklart, tulpaner naturligtvis. Dem och orkidéer är mina favoriter, och just tulpaner fick jag ofta när det fanns. Han visste hur man smörar för mig :-)

Att det snart har gått ett år, det är underligt. Hur mycket som har hänt, så destruktiv jag varit mot mig själv, så mycket folk jag träffat och så otroligt mycket jag lärt mig. Ofattbart konstigt år.

Det här året ska bli bra har jag tänkt, jag fick ju tyvärr ta ett väldigt tråkigt beslut om en hund, men i övrigt har det startat mycket bra faktiskt.
Förhoppningsvis kommer det fortsätta så.

Idag har jag varit hos bästa Fredrik Jörnebo och fått så många nålar i armar och ben att jag påminde en aning om ett piggsvin! I mitt ena örat var det fullt med nålar med, varmt blev det och gott sov jag där en stund. Jag höll på att ramla av bänken vid ett tillfälle!

Mina fina prinsar kom hem idag med, de har varit hos farföräldrarna över helgen :-). Daniel kom hem med glugg i munnen, han tog ut sin lösa tand i morse :-) Modig kille det där!

När jag kollade till hästarna stod de och vilade lite, men det blev ett herrans liv när jag öppnade nya balen åt dem. Det fanns kvar i gamla men det är nog bra att hålla två öppna eftersom de är fem som ska samsas om maten. Jag brukar öppna två åt gången och se till att det är ganska långt mellan dem, det gör det lugnt i hagen, och så får de röra sig lite när de går mellan stationerna så att säga! Vattnet på ett ställe, mat på ett par andra, och så ladan på ett tredje ställe. Det tvingar dem att röra sig lite mer, de blir gärna stående vid balen om allt är på samma ställe.


Dagens ordspråk då. Jag funderade ett tag men kom fram till att jag ville säga något om hur jag känner för livet, det här får sammanfatta det.

FYLL INTE LIVET MED DAGAR - FYLL DAGARNA MED LIV.

Idag är det två veckor kvar till årsdagen av Fredriks död. Jag bestämde mig för att förmiddagen ska ägnas åt jobb, för att inte säcka ihop helt.
Eftermiddagen ska barnen och jag tillbringa dels på kyrkogården, dels på simhallen eller Skojlandet. Vi ska tända ljus och ställa dit blommor, kanske nån ny dekoration?

Just idag är jag stark sjunger Kenta. Jovars, det är jag nog. Stark.

Det är ett afrikanskt ordspråk som jag gillade när jag såg det.

Man kan inte hejda det som sker eller det som ska ske, man kan bara acceptera att livet går vidare. Att saker sker. Att livet ibland är orättvist men ofta också mycket givmilt.