ORDET GLÄDJE SKULLE FÖRLORA SIN MENING OM DET INTE BALANSERADES AV SORG
Carl Gustav Jung


Det var ganska precis så här någon sade till mig förra våren. Fast med lite annan ordföljd. Tanken var att få mig att se att jag en dag skulle kunna känna glädje igen, just då var jag inte alls mottaglig för orden, men de blev kvar i sinnet iallafall och idag dök de upp igen här på nätet.


Den glädje jag känner idag kan närmast liknas vid mani, eller någon slags tripp på något. De gånger jag är glad är jag det med en intensiv känsla av lycka och kanske ibland med en känsla av vemod.

Den sorg jag känner är också vemodig, som kontrast mot den mördande sorg jag kände för snart ett år sen. Då stod jag ofta och bara skrek rakt ut, hemma, vid graven, i bilen. Var jag än var kunde den slå till och förlama mig, den sorg jag känner idag är mer vardaglig, den slipar långsamt på mina känslor mer är hackar sönder hela min själ. Den visar mig vägen till ett bättre mående och ger mig också förmågan att känna intensiv lycka och glädje.


Jag hoppas och ber om att året som ligger framför mig kan få bli riktigt bra. Att det innehåller jobb, skolstart för mitt ena barn, ett bra boende och KÄRLEK, det är jag och mina barn värda nu.


Nu ska jag snart åka hem och krama mina kids som varit borta hela dagen när jag jobbat. Vi ska se en film, kramas och bara mysa. Jag älskar mina barn så intensivt, ibland gör det ont, för det mesta är det bara ren lycka att få ha dem med mig.