Jag har haft en jobbig dag. Mycket tankar och funderingar, och sjuk eller nåt på det.
Iallafall är det bättre nu, jag fick lite oväntat, men MYCKET välkommet besök ikväll. Fina kom förbi och åt med oss, och gav mig ungefär tusen gånger bättre humör. Jag är så glad för denna människa som tagit plats i mitt liv. Han ger mig glädje och trygghet, lugn och ro i själen. Bra kille med andra ord!

Nu ska jag titta lite på Grimm, sen blir det spjälsängen för mig. Sov gott alla fina människor!


Måste förresten visa hur fin jag blev när kidsen fixade min frisyr nu ikväll :-)
Och en mysbild på brallioth :-)

Alldeles för en stund sen var jag på bra humör, nu är jag det INTE.

Jag är så irriterad just nu, så jag ber om ursäkt för dåligt språk och eventuell snurrighet i inlägget redan nu.


Till saken. Jag har mina två barn på förskolan i byn, de går på varsin avdelning men med gemensamma aktiviteter och en extra möjlighet till umgänge. Detta på grund av deras förlust förra året, båda två har lite svårt för hejdå och separationer, för att hjälpa dem med detta mjukstartade vi så här. Jag blev lovad att de skulle få den stabiliteten, och att de inte skulle behöva separera förrens vi GEMENSAMT såg att det är bra för dem.

Det har fungerat riktigt bra, med undantag för ena killes lämningar som ofta är uppslitande och tårdrypande. Det ger sig efter en kort stund och han säger själv att dagis är kul. För att underlätta här har vi infört korta och koncisa hejdån, där det tar max 2 minuter från att vi kommer till att jag går, det funkar mycket bra.

Idag gjorde jag bort mig, då jag blev kvar för länge på morgonen, packade klädlådan och trodde det var okej. Tyvärr var han ledsen när jag åkt och läraren bad mig att låta bli just det på morgonen, utan att vi håller oss till korta avsked. Ja, det håller jag med om så det är inget mer med det.

MEN, det som irriterar mig så otroligt mycket är svaret på en fråga jag hade. Idag kom brev på posten, där kommunen informerar om att D ska flytta, byta lokaler till skolans där han i höst ska börja 6årsverksamheten. Det kom väldigt plötsligt, och de ska flytta redan om några få veckor. Ingen info om VAR det ligger (lätt för mig som nyinflyttad att veta var Viken ligger liksom....), eller exakt när de flyttar, HUR det ska gå till, det enda jag vet är vecka 9 och att fröknarna följer med.

När jag frågade en av förskolelärarna visste inte hon heller något alls. De ska få se lokalen imorgon hoppades hon..... Inget om hur det ska gå till eller om det ska skolas in... Inget. Känns som en paniklösning faktiskt, som de helst vill genomföra utan alltför mycket funderingar. Och panikflytt av mina barn vill jag INTE genomföra. Det tar bort löftet om stabilitet.


En annan sak är att jag tappar rätt mycket tid för dem på förskolan i och med det här. Lämna kl halv nio, den ena killen iallafall, nästa kommer på plats tidigast tio i nio. Sen ska de vara ut halv två, vilket betyder att jag måste hämta tio över ett på ena stället för att ens ha en chans att hinna fram till nästa innan halv två. Det är 40 minuter om dagen som inte ingår i 15timmarsgarantin. Som jag förstår det betyder den garantin 15 timmar på förskola? Vi kommer tappa 40 minuter varje dag nu, och det blir INTE kvar 15 timmar i veckan då. Jag får dessutom inte ändra tiderna, så de får sina 15 timmar..... Visserligen stör det mig inte att de kommer hem tidigare, men jag är ute efter principen här. Jag borde åtminstone kunna få ändra lämnings- respektive hämtningstiderna så det kan fungera?

Hmm, jag har ringt rektorn, måste kolla lite hur det EGENTLIGEN fungerar med den här 15timmarsregeln. Hoppas hon ringer i morgon så jag hinner andas lite först..... 


Nej usch, är jag helt knäpp som reagerar? Vi kan anpassa oss, såklart kommer jag göra ALLT för att det här ska bli bra för mina kids, de går trots allt före min ilska. Känner mig bara gruvligt överkörd.....

Jag glömde visst blogga igår, så kan det bli ibland.... Men jag skyller skamlöst på att jag håller på att bli sjuk, jag mår inte så värst och somnar så fort jag får en chans....

Själen är här för sin glädjes skull

Rumi