Ja, bilden säger allt. Precis allt ser ut så här. Bilen var nytvättad här, bara dagen innan gick den igenom tvätten på macken och var så himla fin..... Ett halvt dygn så är den helt krackelerad..... Det känns lite sådär, jag har en så fin bil och så ser den ut så här. Tyvärr blir ju insidan också rätt kladdig, med barnskor, hundar och annat som ska in i den. När det blir kallt sen ska jag lämna in den för rekond igen, både inne i den och på utsidan. Då får den stå och torka inomhus med, det är bra.

INGET är förskonat från leran, kolla på Casper bara. Han kan rulla sig han, ordentligt..... Om man bortser från leran är han dock riktigt fin nu, börjar runda på sig en del på överlinjen, fri tillgång är tydligen melodin för honom :-)

Sen har jag ju den lilla fina ponnyn som kom i helgen med, Zmulan. Hon är så söt så söt! Meningen var att hon och Fille skulle gå ihop, och att Ipren skulle in i deras hage när han är kastrerad. Det tyckte dock inte de stora som nu har adopterat henne, de står brevid när hon äter, pussar på henne och är allmänt omhändertagande mot henne, de behandlar henne nästan som ett föl!

Så Fille åker in till Ipren igen, tills jag får ut en veterinär som kan knipsa kulorna. Sen öppnar jag hela hagen och låter dem ha allt att gå på.

Så här ser Zmulan ut iallafall, never mind stolparna hon står vid, de hittade dem nånstans och tyckte det var gott att gnaga på så de får vara där tills de är klara med dem.

Här ser man vad jag har att jobba med varje dag på marken med - LERA upp över öronen. Tur att det här bara är insläppet och att hela hagarna inte ser ut så här......

Tösa Fjös ville vara med på bild med, men hon för sig inte så värst bra framför kameran:

Just det, det har hittat hit en katt till, Smulan, den lilla söta honkatten (den första här hemma) som ska bo här tills vi vet om de som är tillfrågade kan ta hand om henne. Hon är så söt så det är inte klokt, så vill hon stanna får hon gärna det, får se hur det blir. Tills vidare är hon här iallafall, satte sig i respekt hos alla de andra första dagen och börjar nu längta ut, på bilden jagar hon fåglar genom fönstret!

På tal om lera:

Det droppade lera om hennes nos en dag när hon kom in, hon måste ha stoppat hela huvudet i en PÖL av dy......

Ja, det är så här att bo på landet, och jag trivs bra med det!

Idag fyllde jag kokosnötterna till mina små vänner i träden.
Tomma kokosnötskal, ister och massor av goda frön gjorde gott för fåglarna :-)

Mina hästar får hö ute, vilket den här hösten betyder att det FLYTER runt hö överallt..... Det är skit med allt det blöta faktiskt, det ger lera och snusk överallt. Hästarna är skitiga, fötterna ser ut som lerklumpar och det är svårt att fodra ute nu.

Idag har jag en liten date med en snickare som ska komma och se om vi kan få till ett foderbord av den lite större typen, med tak och rejäla ätluckor för pållarna. Tanken är att det ska stå vid stallet, precis vid staketet till hagen. Jag ska kunna öppna baksidan av foderbordet, som alltså är på utsidan av hagen, och fylla på den vägen. På det sättet slipper jag leran vid instoppet, eftersom ingen går där, och så slipper man gå med hö i hagen hos hungriga hästarna. Det vore toppen det. Får se om det är möjligt, jag är tyvärr otroligt usel på att rita så jag hoppas han fattar vad jag menar sen :-)

Funderar på om jag ska lägga grus eller sand under foderbordet med, så de får stå torrt med fötterna när de äter. Det kostar väl troligen en del, och jag måste kolla med hyresvärden först med om det är okej att grusa upp där. Men det borde det vara, det är så blött och marken går sönder när de står där......

Hmm, nu ska jag dricka mitt te, jag har tappat kaffesuget!!!! Mycket underligt, men det kommer väl tillbaka antar jag. Köpte ett franskt, mörkt kaffe på Bönor och Blad i Uppsala sist, de kan kaffe de! Köpte en liten kvarn med så jag kan mala själv och få alldeles färskt kaffe på morgonen :-) 

Jag gillar verkligen att koka mitt kaffe på spisen, och om brasan är igång gör jag det på pannan, det blir supergott!

Idag var en lång dag, men både skön, sorglig och en aning stressad. 

Dagen började fint, med gott sällskap och frukost, sen var det fullt ös medvetslös som gällde. Ner till stan för att byta trasiga lampan på bilen - 153 spänn för 3 minuters jobb...... Det är rätt okej timpenning det.

Sen var jag vid graven och ordnade lite, det blev fint tycker jag. Det har varit fler folk där och tänt ljus nu med, så det lyser vackert i kväll, det gillar jag.

Vid graven stod jag ett tag, pratade med Fredrik och hälsade från alla. Tunga tankar, men jag tröstas av att han ändå är med oss.

(Jag blev påmind om livets skörhet på vägen hem från Knivsta sen, det var en stor olycka med totalstopp  vid Västerås....)

Efter det var det att rulla upp mot Knivsta för att hämta mina fina popcorn, de blev så glada när jag kom att jag blir gråtfärdig, fina barnen! Jag har längtat så efter dem, och det är, trots att de tjatar hål i skallen på mig, skönt att ha dem hemma. Just nu kollar de Dora och jag ska fixa sängen, vi ska sova på nedervåningen allihopa. Det är så gott att sova med, en natt iallafall. De är som galopphästar de små liven, så efter en natt är det ännu goare att de sover i egen säng :-)

Kvällen spenderades hos mina fina granne Stefan, vi åt god mat och tittade lite på tv, det är så skönt att bara slappa ihop ibland. Han är en ängel han , som ser till att jag slipper laga mat efter en dag på vägen.

Nu ska jag lägga mig och läsa lite, ska bli rätt nice. Alla djuren har fått sitt och de som ska vara inne är det. Gott liv trots allt.

Imorgon fyller allra mest älskade år, han skulle fyllt 40. Nu blev det inte så, han bli 39 och några månader.

Den dagen kommer jag spendera på vägen. Ska hämta våra popcorn, och kramas med dem. Orkar jag ska jag ta med kärran med lite saker som ska upp med, men det får jag se imorgon tror jag.

Usch. Det är tunga dagar, snart är det fars dag med. Och julhelvetet.
För barnens skull ska vi fira jul, kanske åker vi bort eller så får de vara hos farföräldrarna, det har jag inte bestämt än. Det skulle vara skönt att åka ner mot solen lite......

Att LÅTA sig formas av det man är med om, det är svårt det. Att bara formas är lite annorlunda, då behöver man bara följa med strömmen. Men om man törs släppa taget och våga stå för att man tar åt sig av det livet ger, då kan man lära sig väldigt mycket mer, och ANNAT, än om man bara flyter på.

Jag fick en fin bricka av mina vän en gång och på den står det att "endast döda fiskar flyter med strömmen". Hon visste kanske inte hur mycket den skulle komma att betyda för mig., men texten är bra redan från början. Jag har kört ner i diket några gånger, men just den texten får mig att inse att dikeskörning i livet också tyder på att man inte är död. Och absolut levande är man om man vågar kravla upp ur diket och ta tag i sig själv och sitt liv. Ja, det har jag gjort, och gör. Att kravla tillbaka, fast livet slängde ner mig i helvetet och låste locket. DET känns så jobbigt, men samtidigt så jäkla bra att jag kan, vill och törs det.

LIVSKÄRLEK