Nu är Iprén valack, fast det tar ett tag innan han fattar det. Trots att han går med ett sår mellan bakbenen, förmodligen är rätt öm och stel där, så taktar stollen in i stallet. Ropar högt till de andra att "NU ÄR JAG HEMMA, THE KING IS HERE"

Tokhäst, tur att han är så otroligt lätthanterad, han fick beröm på kliniken, för att han var så trevlig :-) Han har ju mest bara fått ta det lugnt här, vi har inte direkt jobbat på hanterbarheten, förutom det uppenbara vid insläpp och så har han bara fått vara häst i hagen ett tag. Han ropade lite, eller ganska mycket, men har lyssnat på de som hanterat honom, inte dragit eller viftat med paketet, bara ropat. Duktig kille det där.

Nu återstår ett par veckor läkning, han får promenera eller skrittas för vagn 30 minuter om dagen till dess, och han skulle gå i ren och torr hage - tjena liksom! Var fan hittar jag en enda fläck som INTE är lerig här liksom? Ja., det blir storboxen, det är okej om jag bara tar ut honom en stund varje dag seda de. Tur att det bara är två veckor, och HOPPAS att det läker som det ska. Inga komplikationer tack!

Eftermiddagen var lite grå igen så vi piffade upp den med makaroner och köttbullar, och sen lite radiodisco. De spelade lite queermusik på P3, så vi rockade loss i köket. Hade velat visa filmen från då, men min telefon vägrar ladda upp den just nu. Kanske återkommer om det :-)

För övrigt är min tvättstuga inte rolig alls, måste ta tag i den nu. Riva ur det som går, måla om och planera nytt! Min hyresvärd blir väl glad om jag rustar lite till :-) Fast han ska få ge mig en torktumlare, det kommer behövas i vinter med allt blött i klädväg! Eller torkskåp i ena hörnet kanske? Ja, det återstår att se hur det blir med plats när jag fått ut skiten....

Idag eldade jag polisrapporten, och om en stund ska jag sprida ut askan i skogen. Det var jobbigt, så jäkla skitjobbigt, att se bilderna igen, men nu är det gjort och det känns som rätt iallafall. Att se honom på det viset är INTE vad jag vill permanenta i huvudet, ska sätta mig och titta på fina kort i kväll, och byta ut skitbilderna från jordens helvetesplats mot de som visar FREDRIK som han var när han levde. När han var med barnen och med mig. När han var levande. 

Sen ska jag återgå till mitt liv, med allt vad det innehåller! 

Jag träffade en massa folk igår, några som jag inte sett sedan i våras. 

Cilla, en kvinna som Fredrik kände från början, men som jag gärna lär känna mera, var i stan ett par dagar och då passade vi på att ses. En fika på Bara Vara blev det, det är ett fantastiskt trevligt och väldigt mysigt ställe, där man får det man betalar för - Otroligt gott kaffe, något att äta till som slår det mesta och väldigt trevlig personal! För min del blev det croissant med ost och hjortronsylt i, varm och frasig :-)

Vi satt länge och pratade om allt möjligt, mycket om livet i allmänhet och en hel del om sorg, och att leva vidare. Jag lyckades, som vanligt, få min väninna att gråta. Min historia är tragisk, det vet jag, den är hemsk. Och igår cementerades mitt beslut att berätta om den ytterligare. Jag vill så gärna jobba med folk i kris, folk som träffar dessa människor med, och få ge av min erfarenhet.

Till lunchen passade jag på att träffa finaste Sara och Thomas. Thomas var det längesen jag såg, så jag pladdrade nog ganska mycket tror jag.... Men jag hade trevligt, en liten skogspromenad, lagom lång, och deras sällskap gav mig gott humör :-)

Eftermiddagen spenderade vi hemma, jag gjorde iordning transporten, gav pållarna mat och förberedde morgonbestyren inför dagens tripp till Örebro med minsta hästen. 

Tyvärr infann sig gråtristessen en stund och jag var så nära att bara lägga mig och deppa ihop lite. Men Ludvig och jag stekte plättar, Daniel fick tända i kaminen, och så hade vi lite plättfest istället. Plättar med sylt och grädde, det är mums det!

Efter maten diskade Ludvig, Daniel passade kaminen så det brann fint och jag låg på kökssoffan - väldigt trevligt :-) När vi alla var klara med vårt blev det myspys i mammans säng, läsa om Pettson och hans pannkakstårta, kramas en massa och bara ta det lugnt.

Barnen kom i säng hyfsat tidigt och jag satt och surfade en stund innan jag lade mig. Köpte en ny bok igår som jag tänkte börja på, men jag somnade istället. Tack och lov.

KL 02 prick kom Ludvig ner och var törstig, så han drack lite vatten och ville sen krypa ner hos mig. Normalt får de komma på morgonen, men han lät så ynklig så jag vek upp täcket och stoppade in barnet. Som FRÖS! Han skakade, och klapprade tänder..... En stund kunde jag KÄNNA febern stiga, det gick i raketfart, och han skakade så mycket att jag fick hålla i honom ordentligt. Sen spydde han. På mig, sig själv, kuddar, täcket, allt var fullt med spya...... 20 minuter kräktes han så han fick kramp överallt, sen somnade han om. Mamman somnade INTE på ett tag kan jag säga.....

Mycket tvätt är det nu, och jag har ju FANTASTISKA möjligheter att tvätta och torka..... Inte.

I morse vaknade jag av att det var ljust i sovrummet. Inte så jävla lysande, då jag ju skulle vara i Örebro med Iprén halv nio. Klockan var då kvart i åtta och vi har närmare en timmes restid.... Men, kvinnor kan, så väcka barnen, se till att de klär sig, ut med hundarna, ge hästar mat, borsta Iprén, koppla på transporten, lasta häst och komma iväg - 15 minuter. Strax efter 8 var vi iväg och 8.50 är Iprén inskriven på kliniken. Det var bra jobbat.

Nu är vi hemma igen, hundarna ligger och sover efter sin frukost (som de inte åt....), barnen sitter och äter frukost framför en film med Scooby Doo, och jag har ätit frukost. Nu ska jag läsa lite innan jag ska ut och ströa upp en box åt lillhästen, han skulle visst stå på boxvila två dagar innan han får gå ut i hagen. Det vete fåglarna, hagen är skitgeggig, så han kanske inte ska gå där på ett tag, det får bli storbxen tror jag. Tills det värsta dragit ihop sig iallafall. Tur att jag har fler ställen att använda till de andra att gå in på :-) 

Japp, mitt dygn var spännande, nu får det gärna bli en lugn helg!