Igår var jag inte riktigt i form, humöret flaxade upp och ner och måendet med. Vad folk än sa tolkade jag det åt helvete, och inte blev det mycket bättre av en förflugen kommentar från en person jag pratade med på kvällen. Är det meningen att jag ska "vänja" mig vid livets orättvisa? Kan det vara så att en del människor prövas hårdare än andra, för att visa sig värdiga livet? Många frågor i huvudet är det och har det varit, men nu skiter jag i det. Nu reser jag på mig, borstar av skiten och tar tag i dagen.

Mina barn och jag åt varm frukost idag, bröd direkt ur ugnen. Det är så jäkla gott! Med lite risgröt till det blev det så gott så det inte går att beskriva.  Att få sitta vid mitt köksbord, med mina barn hos mig, det är ren och skär LYCKA det, att få uppleva det här och LEVA. Livet kan sparka på mig och mala ner mig, jag LEVER! Så det så!

Hundarna har fått sitt nu med, så nu är det bara pållarna kvar, ska ge dem lite frukost och se till att de har vatten. Daniel fyllde på både badkaret och baljan igår, så det är nog fortfarande kvar i dem, men kollar gör jag varje dag ändå. Lite tur är det att det är så varmt ute, vattenslangen fryser ju inte :-)

Sen är det dagis för kidsen, och stan för mig. Ska ringa arbetsförmedlingen med idag, veterinären (en av hundarna ska rensa tänderna) och hämta en TWsak jag råkat lämna dubbelt. 

Återhörs ikväll tror jag! Ha en underbar dag alla mina läsare!