Jag fyller idag, lite lagom så där ?

Jag har också avbokat min närvaro på en dag som är en av de största i min systers liv, hennes giftermål. Det finns anledningar till det, egentligen flera men den främsta är att jag inte riktigt orkar med mig själv, än mindre då att konfronteras med de personer som betedde sig så illa i våras. Det var upprörda känslor då och det är inte mindre jobbigt idag för min del. Så jag valde att vara hemma.

Min morgon började så bra som den kan, familjen sjöng och kom in med presenter, frukost på sängen och massor av kramar. Mys på hög nivå ??

Nu vilar jag massor, ikväll ska vi äta ute med de små barnen, Johan och Sarah.
Det ska bli mysigt.

Just nu är det lite andefattigt på den privata fronten, jobb och barn tar upp all den "prattid" vi har tyvärr.
Det där privata, hur man mår och tänker, hur man vill och önskar, allt det där som finns på insidan - det ligger på sparlåga.

Det har varit mycket på jobbet, mycket med killarna. Någonstans mitt i det sitter vi vuxna och försöker få det att fungera, och det börjar nog göra det nu. Jobbet är fortfarande mycket men det är lugnt i arbetsgruppen. Barnen rullar det på med, L ska utredas för en eventuell diagnos. D funkar superbra i skolan ?

Men nånstans där kan jag sakna ett alldeles eget privatliv med min man. Ett där vi är bara vi och inte bara nån slags maskineri som ska rulla på gnisselfritt. Jag saknar att få prata om hur det känns när något av barnen säger att de vill ha mer tid med mig, eller den där utbildningen jag vill gå. Eller hur det känns när någon orättvist beskyller mig för saker som inte bara ligger på mig, och hur det känns att bara leva jobbet.

Jaja det kommer tid till det med. Sen.

Nu till bästa jobbet, jag har iallafall världen s bästa jobb ???

Vi fick in degus på jobbet, så söta så det knappt går att tro, en familj trodde det var ekorrar idag ??

Jobbet löper på, satan i gatan vad det var tryck idag och eftersom det bara var jag och Stefan blev det att pyssla med!

Dagarna går och livet rullar på.
Hämtade vatten i tunnan idag, passade på att titta lite i en av lådorna som står i stallet. Hittade en lapp och det var lite jobbigt. Förmodligen inför Vegasresan......

Nåja. Det lär ju dyka upp mer av sånt, bara att hantera.

Nu är det over &out!

Jag är väldigt dålig på att blogga.
Och många gånger säger jag att jag ska ta tag i det och bli bättre.....


Jaja. Så ser det ut.
Jag mår rätt kasst just nu, armen och handleden värker efter ett fult hundbett i veckan. Dessutom är det tjafsigt på alla fronter i livet och en hel del av det är både orättvist och taskigt. Jag blir så ledsen av sånt och framförallt när jag lagt ner tid och själ (och pengar) i det. Gav mig själv lite terapi, musik i lurarna och 4hjulingen med fullt ös i skogen så det känns bättre nu. Kanske ska backa lite och ta egen tid i högre grad? Låta andra vänta och dessutom få vara sura utan att jag tar åt mig. Även om det är mig de är sura på.
Det som är mest ledsamt nu är att få höra hur jobbigt det är när man "inte bryr sig". När det enda jag gör är att backa så alla andra kan få det de vill. Och att deras dåliga mående beror endast på en sak och inget annat och i det är jag så klart inblandad.
Jävligt surt.

Ja ja. Nog om det.
Minsta pojken lärde sig cykla igår. Bara så där, han bestämde sig för att det är dags nu och så blev det! Han är söt den minsta, så motsträvig och envis och så rätt som det är släpper det.

Båda killarna spelar Minecraft nu, det är tydligen väldigt roligt ?
D har till och med en egen mailadress nu med så han kan skriva till farbror Erik.

Nu tillbaka till verkligheten, livet kallar!

I morgon är det 3 år sedan jag fick besök av polisen och en präst. De kom för att tala om för mig att livet just gett mig en rejäl pungspark. Eller att livet ångrat sig och tog tillbaks en del av det som fanns i mitt liv om man så vill.

Så småningom vaknar man ur koman och inser att det finns ganska mycket kvar. Men det tog tid, och lite av hjärtat är väl stendött för alltid. Det är inte så enkelt alla gånger, snarare har jag nog blivit extremt mycket svårare att ha omkring sig i livet eftersom jag är LIVRÄDD att förlora igen. Inget som jag aktivt funderar på men det är klart att det finns där under ytan. Typ. Det gör mig lite knäpp. Och ganska dum.

Imorgon ska mina fina prinsar upp till knivsta igen. Det är sportlovsvecka och de ska vara där hela lovet. Det är skönt att de kan vara där, få ha riktigt lov liksom.

Jag är så defekt, trasig. På insidan gör det så ont.
Om jag låter bli att tänka på mina barn, döden, livet eller något annat som kräver att man KÄNNER , då går det bra. Om jag jobbar tills jag stupar blir jag snortrött och irriterad, men mår ändå okej på insidan. Men det räcker med ett telefonsamtal som gör mig osynlig för en stund, eller ett barn som leker med sin pappa. Det räcker. Jag blir helt förstörd och för att inte gå sönder helt blir jag arg.

Eller så åker jag till det enda stället där jag vet att jag inte gör någon annan illa med min fåniga gråt eller ologiska ilska. Jag behöver rensa ur skiten men vet inte riktigt hur, det gör ont nu.


Vid nåt tillfälle sa Fredrik till mig att det var ett under att jag ändå var så hel och normal som jag var då. Med honom. Jag blev inte friskare av att han dog, nu är det ju bara ologik och lösa ändar i mitt inre. Kan man limma ihop alla bitar tro? Jag vet inte hur normal är visserligen, men visst borde det vara bättre än så här?
Där jag skäller för minsta lilla? Eller fångråter för allt?

Jag har för övrigt semester den här veckan, vi tänkte åka och fiska. Men eftersom vi inte har någon som passar våra djur åker Fina upp själv och jag är hemma. Jag såg fram emot lite ledigt ihop, men det är som det är, jag får nog en hel del gjort hemma då.

Vi har haft en vecka med killarna i sommar, vi var till Eskilstuna, och så klart high Chaparral, där vi blev "rånade"!

Har köpt en till bil med, en Chrysler sebring, cab. Det är nice att åka med vinden i håret!

Det var väl i stort sommaren det.
Ha det gott!

Det är väl så, att livet rullar på och rätt som det är kommer man på att alla de där dagarna som är över nu är just de dagarna jag kunde gjort något med.

Antingen har jag någon slags kris eller så är jag bara gnällig, men det är slitigt just nu. Känner mig faktiskt inte peppad till något alls, och vill helst bara lägga mig och sova.

Mina prinsar har varit hemma en vecka, vi spenderade tid på djurpark och high Chaparral (Daniel uttalar det med tungt rullande R vilket låter mycket kul för övrigt). En vecka går vansinnigt fort och nu är de hos farföräldrarna igen. De har varit där sedan i början på juni och kommer hem lagom till skolstart. Det ger oss möjlighet att jobba så mycket som behövs, och killarna slipper barnomsorgen över sommaren.
Det är bra, men det sved rätt bra när vi åkte från dem igår.

Imorgon är vår semester slut, det ligger två jäkligt intensiva veckor framför oss - 6 dagar i veckan - 2 veckor nu. Sedan är det vanliga schemat igen, nästan iallafall.
Det ska bli skönt att jobba igen, även om det inte är så lockande just i stunden. Men att få sätta händerna i jobb, det är bra det, tar uddarnas dumma tankar. Och dessutom har vi så mycket kul att se fram emot, med nya delen på lokalen och annat som händer :-)

Ha det gott!

Vi har varit på mässa i Nürnberg sedan i onsdags, och nu är vi snart hemma i "sweet Ervalla" igen :-)

Tog en massa foton, så jag bjuder er på några: