Idag och igår har en flyttfirma varit i stora huset och  packat alla saker jag inte får med mig till stugan. En hel del har magasinerats, ganska mycket är utportionerat på olika håll i närheten, och en massa är kastat. Mycket skräp blir det i ett hus som är så stort.....

Men det är sorgligt, på två dagar har de plockat ihop 8,5 års gemensamt liv. På två dagar satte de punkt för livet på Törngatan. Även om jag har flyttat har jag ju ändå haft det kvar i tanken, att nu släppa helt är tufft. Väldigt tufft för själen. Ibland önskar jag att jag vore lite mer som barnen, de bara går vidare, inte lätt, men de går vidare utan att titta bakåt. 

Det värsta var nog när de kom och skulle hämta bilen. Att två främmnde mäniskor frågar en massa om en bil jag inte använt något speciellt, inte vet något om. Att till slut lacka ur på alla frågor och irriterat fräsa att han som ägde den är död. Att se deras min och förstå att de nog inte alls förstått att de bara skulle hämta en bil och inte alls var i den situation de trodde. 

Att se bakänden på bilen åka iväg, som jag så många gånger förut sett. Fast då med Fredrik i den, och med vissheten att jag skulle få se den rulla in på Törngatan igen. Idag rullade den iväg, permanent borta. Jo, jag grät en skvätt, trodde det gick över och gick in och snorade ner hela Mia, fina Mia som varit med mig hela dagen. Hållit om mig när det behövts, och låtit mig snora och gråta när det behövts, störa henne hela dagen.

Det har varit en hård dag, själen är trött, efter att ha sett dem packa ihop det jag hade med Fredrik.  Jag önskar att det inte gjorde så ONT att rota runt i allt. Men det är väl helande i sig antar jag, att rota runt, ha ont och ta sig igenom det.

Jag ska sova om en stund, försöka vila lite och samla ihop mig inför en morgondag. Som ska få bli lite mer vilsam än dagen idag. Imorgon ska jag inte springa i huset hela dagen. Jag ska städa och fixa min stuga, sen på eftermiddagen blir det en tur till stan, ska skjutsa Fina dit och passa på att hänga hos Mia tills det är dags att hämta upp honom och se till att ta oss hem. 

Kram, ni som läser, och bryr er!

Bonusbild på Fina och våra hundar, där är det mysigt att vara!

 

linda

11 december 2012 21:58

uch lider så med dig går inte i ord beskriva hur jobbigt det måste vara för dig men ja kan bara ge dig en styrkekram o säga att du är stark som orkar <3

 

Mia

11 december 2012 22:00

Älskade vän ...du får snora ner mig när du vill jag finns gärna där när det behövs:) Vi ses imorgon darling :) Pözz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Aktiebok har jag lärt mig vad det är, och nu har jag en sån med. Det är trots allt roligt att lära sig nya saker, framförallt om sig själv. Vad jag egentligen klarar av och kan.    Nästa vecka ska jag kolla på lokaler, och förhoppningsvis få tag ...

2024, det firade vi i I Ljungsbro, med vänner.   Hundarna klarade av det hela med bravur, de fick sitta i famnen på oss så det kändes tryggt och mysigt. Lite darr på rösten blev det hos Morran men hon släppte på ett par minuter så det var riktigt...

  Så här ser man ut en sen kväll   I hissen, när hundarna ska ut på sista rundan.    Vi ska på utställning 11 januari, det ska bli kul, och jag är nervös! Men jag ska intensivträna uppställning, och trimma dem så vi inte behöver skämmas fö...

Jovars. Började träna, kändes fint, men så klart lite svag var jag ju. Det är skönt att röra på sig, och framförallt promenaderna är grymt sköna. Jag började träna på Crossfit med, men efter en omgång där mitt huvud gjorde så ont att jag trodde ja...

Mitt liv innehåller en massa kul och en massa som inte är lika kul.   Juat i skrivande stund är det lite tufft, året har innehållit både dåliga tider för verksamheten jag jobbar i, cancerbesked med extremt oviss utgång, behandling av nämnda cance...