En storm hade fällt trädet bakom huset. Där det en gång legat ett hus, fanns nu bara brädor och bråte, plankstumpar och pinnar, plåtbitar och pinaler.Mulle och Buffa rotade och nosade runt i bråten.

Mulle kliade sig i nacken. Han såg sig omkring. Verkstaden med vindmotorn på taket hade klarat sig. "inget att vara ledsen för" sa han så. Buffa fnös.

"Antingen kan man vara ledsen för att ens hus krossats av stormen" sa Mulle, "eller också kan man......"

Han böjde sig ner och plockade upp en rostig hammare ur bråten. "..... eller också kan man vara glad åt att få bygga ett nytt hus!"

Ur Mulle Meck bygger ett hus.

Precis så borde man tänka, alltid. Stormar som knäcker ens själ eller ens hus, de finns ju alltid. Men man kan ha en inställning till allt, och har man en negativ inställning blir det rätt tråkigt i livet. Positiv anda föder positivt liv, det är jag övertygad om.

I mitt liv har det stormat, och många gånger har jag låtit det knäcka mig, låtit det ta död på själen. Jag har mått så dåligt genom åren, och många är de gånger jag försökt ta mig bort från det genom olika självdestuktiva sätt. 

Idag mår jag inte dåligt, trots att den värsta stormen någonsin blåste förbi i vintras. Att förlora någon, på ett eller annat sätt är att hamna i en storm sorm man inte kunde undvika. Men man kan tackla det på olika sätt, antingen sätter man sig och sörjer, hela livet. Eller så sörjer man, reser sig, lever med den och bygger sig ett nytt liv. Det gör jag, jag sörjer ofta, och saknar alltid det som försvann. Men jag bygger upp mitt liv igen, ett nytt liv, ett annorlunda liv. Ett liv där det får plats nya människor, nya uppleverlser och nya erfarenheter. Nya möjligheter finns där, hela tiden, och jag vore dum om jag inte tog tillvara på dem.

Nog om allvar, nu ska den här kvinnan lägga sig i sängen, njuta av värmen från kaminen, lyssna på radion och sen somna! 

Ha det gott mina fina vänner och alla andra med!