Det här är mina minsta hästar på träning i Kvinnersta. Vi var där för några veckor sedan, och körde lite NH, och miljöträning, jag är så stolt över den minsta killen. Fille är ju van vide det mesta, medan Ipren knappt sett något av världen, men han skötte sig så bra, så bra!

Jag funderar på min hästhålling en del, vad jag egentligen vill få ut av att hålla hästar hemma. De går i hagen på heltid, dygnet runt, de har mat dygnet runt, deras hage är stor nog att kuna galoppera i och de har möjlighet att stå inne om de behöver. Mina hästar hanteras med ett hopplock av lite olika teorier, men alltid med respekt för att de är stora djur med flyktinstinkt, och känsla för deras individuella behov.

Vad vill jag då med mitt hästeri? Rida är ju en del, köra en annan. Trickträna är kul, och dressyr på lång tygel är väldigt roligt. Men allt är ju på bara medel för att nå ett mål, vad är mitt mål?

Att mina hästar ska må bra, att de ska få utlopp för sina naturliga instinkter. Att de ska bli starka och hålla sig friska såklart, och att de ska må väl.

Just nu uppfylls de flesta av deras instinkter, de kan äta precis så mycket de vill och behöver själva, de kan röra sig i de gångarter de vill och behöver (även om de just nu får använda simfötter för att ta sig fram...), de vaktar varandra när de vilar och de kan rulla i både gräs och lera. De betar fritt på växande gräs, kliar varandra och har det rätt gott i hagen.

Det som fattas är det som är människans egoistiska utnyttjande av djuret, jobbet. Jag rider inte någon av dem i nån stor utsträckning, jag kör inte heller särskilt mycket. Jag går ut varje morgon och ser till dem, klappar på dem, och pratar med dem. Ger dem lite morötter och kliar pannan på den som gillar det, manken på en annan.

Jo, de har det bra mina hästar, men jag måste komma igång med ridandet, så nästa vecka sätter jag mig på Tösa Mi. I eftermiddag ska Ipren prova sin sele, så får vi se om vi kan få på vagnen snart med. Han ska få gå med Fille ett par gånger med vagnen först, sen får vi se vad min lilla herre tycker. Ska intressant faktiskt, han är verkligen helt rå, så allt jag gör nu kommer påverka och forma hela hans liv. Det är ett stort ansvar, som vilar tungt på axlarna. Men väldigt intressant och givande ansvar är det!

Ikväll tänker jag sjukt och galet,  har haft matgäst i form av min granne här och vi hade väldigt trevligt under eftermiddagen. Barnen har varit änglar nästan hela dagen, jag har fikat med goaste Mia och fått hem min nya katt Judas. 

VARFÖR sitter jag då och är självdestruktiv för? VARFÖR i hela friden söker jag det jag inte har behov av? Jag letar efter det som gör ont och inte alls är bra, VARFÖR är jag så dum? Jag har lagt ner en sida jag hängde på en del både förr och nu, det var bra eftersom den tog mycket tid och kraft. Men lik förbannat hamnade jag där idag igen, jag lyckades ta mig därifrån på en gång, utan att registrera mig, men ändå. Och lik förbannat har jag ett telefonnummer i min telefonbok som inte ska vara där. Raderar det nu, men det borde inte ens hamnat där...... 

Det känns skönt att ta bort det iallafall, har raderat både nummer och konversation.  Det ger inget och kommer inte göra, det ger mig bara ångest.

Till något roligare då, jag hittade ett paket i min låda idag. I det låg ett kort, och de här vackra fåglarna:

Två fina ugglor kom i brev till mig, de rör sig när jag rör mig och är så söta! Tack Göran för dem, de passar mig så bra, stora och med mycket rörelse :-), och de påminner mig om den nya friheten jag kommer ha när jag jobbat med mig själv ett tag. Friheten att vara jag, stark och självständig, fri att gå min egen väg på det sätt jag väljer åt mig och min familj. Inte beroende av min bakgrund eller mina inlärda beteenden. Tack igen, för både hängen och påminnelsen.

Imorgon ska jag skämma bort mig själv lite, det blir massage inne i stan, sen sushi med finaste Jennypenny, mina lilla rävfana. Eastwest väntar på oss! 

Glöm inte bort att leva livet, överlev inte bara!

Det känns som de finaste orden, när de kommer från mina fina popcorn, och inte mitt i natten utan faktiskt på MORGONEN! Inget av barnen kom ner på natten, båda sov så gott. Ludvig kom halv sju och Daniel kvart över sju, det är ju faktiskt morgon då :-)

Helgen var ju som jag skrivit fantastiskt skön, med gott sällskap och lugna dagar. Jag hade stort behov av det då jag klappade igenom en aning efter terapin i torsdags. Att gå igenom 36 år på 1,5 timme tog på krafterna.... väldigt.

Idag var ännu en underbar dag, med extremt lugnt tempo. Jag har varit i sommarstugan och tittat hur det ser ut, hämtat min nyckel som jag glömde där sist och pratat med en man som bor där. Vi drack kaffe, pratade och pratade ännu mer. Mycket trevligt. 

Jag hann att få ett skamligt förslag med, eller skamligt var det inte egentligen. Jag tar det som en komplimang och en stor eloge till mig själv. Att komma som jag kom, i onepiece, oduschad och allmänt speedad på att bara dricka kaffe och inte äta.... Att vara så trasig som jag är...... och ändå få min personlighet att lysa igenom det så pass att man attraherar en annan person. Det är nice. MYCKET nice. Nu är det inget som är aktuellt att sätta i kraft eller realisera, men det är skönt att kunna få vara kvinna, med dragningskraft, ibland. Inte bara den där ensamma mamman som alla ser.

När jag kom hem hängde det blomster på min dörr, och eftersom min vän Åsa varit här idag och skött pållarna trodde jag det var hon som gett mig dem. Hon var helt oförstående till detta så då kom jag på vem det ju var! Och generande nog hade jag just pratat med den personen och suttit och berättat att Åsa hängt blommor där.... Så på telefonen och ringa upp Stefan, och tacka för de fina blommorna! Han är en ängel, skämmer bort mig en aning ja, mat och blommor, det är inte varje dag inte. Det är tvärtom skönt att inte behöva vara så jäkla stadig jämt, utan få vara lite svag och behöva skämmas bort.

Jag gillar mitt liv just nu, jag bor bra, har fantastiska vänner som skämmer bort mig, världens finaste popcornbarn, en underbar stor vuxen son, och precis det liv jag drömt om.

Den som fattas mig väntar på mig, jag kommer att få träffa honom igen, det vet jag. Därför kan jag njuta av det jag har. 

Mina blommor för dagen då! Visst är de vackra!

Min helg var så himla bra, med massor av mat, bio och vila. Väl valt sällskap, en stor och innerlig kram från mina finsta tjejvänner och LEDIGT!! Så skönt, och välbehövligt. Nu går vi in på nästa vecka, nya dagar och nya krafter. 

Glömde ju, jag har ju åkt finaste bilen med, jag vill ha en!!

En vanlig fredag. Kaffet kokar upp och börjar dofta gott.  Popcornen leker och stojar.

En vanlig fredag?

Nej, den här helgen ska jag vara ledig, mina prinsar ska åka till sin kontaktfamilj, och vara där hela helgen. De ska få lite vuxentid med två vuxna som orkar vara just det, vuxna, hela tiden. Och jag ska få ledigt, få vara bara JAG, ett tag. Det ska bli skönt, jag hade planerat in massor av roliga saker, men inser att jag vill för mycket. Så allt är bortplanerat, ska baka lite imorgon bara och lämna till HARO under eftermiddagen. Sen är det lugna gatan, bio ikväll, äta gott hos grannen, vila, läsa och vila mera.

Nej, det är ingen vanlig fredag. Det är ledig fredag, EGOfredag!

Inatt pratade jag med en person som mår och har mått dåligt, och hans ord fick mig att förstå hur lätt det är att välja fel. Att tro att man alltid vet bäst, vad som passar en själv bäst, det är en dumhet vi människor lider av. Oftast vet vi vad vi behöver, men väldigt ofta hamnar vi i valmöjligheter där vi inte kan skilja på våra behov och önskemål, ibland är det ganska stor skillnad på vad vi VILL och vad vi BEHÖVER. Människan i fråga vill jag ge ett tack! För insikten att även jag kan falla lätt.

Nog om det, jag sitter och dricker mitt morgonkaffe, lyssnar på mina popcorn som bygger en soptipp på sitt rum, och väntar på att klockan ska gå. Idag ska jag till min teraput och visa mina papper, där jag ser helt sjuk i huvudet ut...... Tur igen att jag inte behöver tolka dem utan bara behöver berätta hur jag tänkte kring frågorna. Jag är VÄLDIGT nervös inför det här, total och brutal ärlighet mot mig själv är något jag är ovan vid. Jag har levt hela mitt liv beroende av andra, och har aldrig stått upp för bara mig själv. Ego har jag varit många gånger, men alltid har jag lyckats få in skuld och skam hos mig själv eller andra då. 

Jag är i begrepp att sätta mig på tåget mot ett friskare jag, eller iallafall ett jag som kan stå upp för mig utan att vara beroende av andra och kanske till och med göra gott för andra. Wish me luck!

Jag gillar att laga mat i min fina orangea gjutjärnsgryta och idag ska den få jobba igen! Hittade en jättefin bit kött som ska få bli kalops. Kom på att jag ju inte har porter eller nåt åt det hållet hemma, så jag får imrovisera en aning, men det brukar bli bra ändå. Har en fantastiskt god chalottenlökfond hemma och den kan nog bli fin i min kalops. Luktar gott gör det iallafall!

Som sagt, jag gillar verkligen den här grytan, den lagar god mat!

Innan olyckan lagade jag ofta mat från grunden, det var viktigt för oss med bra mat som vi kunde spåra ursprunget på. Massor av grönsaker, frukt, och nyttigheter, barnen fick en bra grund att stå på. 

Idag har jag precis kommit på hur man lagar mat igen, det tar tid att landa i det som en gång var. Vi äter alldeles för lite grönt, för att inte tala om hur dåligt med frukt det finns i det här huset! Vi jobbar på det, men det går så trögt att få in det i huvudet igen. Jag lagar mat, visst, men det är halvfabrikat och färdigmat för nästan hela slanten. Senaste månaden är det bättre än innan iallafall, några dagars långkok gör susen för lusten att laga mat helt klart! 

Bakade bullar en gång i våras, men har sen inte haft ork till det alls..... Att baka brukar vara terapi för mig, men det finns NOLL energi till det tyvärr. Nu ska jag baka kladdkakemuffins på fredag, som ska till Örebro på lördag. HARO har infodag då, och jag lovade att baka lite. Det känns som lagom, kladdkakemuffins är superenkelt och väldigt gott.

Barnen vill använda sina kavlar med sade de, så det får bli ett storbak här snart, bullar med kanel och vaniljfyllning blir det. De är så duktiga på att baka, mina kids, så jag behöver bara fixa degen, sen löser de resten.

Nu blir det en stund framför brasan innan det är dags att koka lite ris till "galoppen"! har eldat upp lite värme i huset, drog på fläkten i luftvärmepumpen, och SE! vad skönt det blev i huset :-)