Helgen var ju som jag skrivit fantastiskt skön, med gott sällskap och lugna dagar. Jag hade stort behov av det då jag klappade igenom en aning efter terapin i torsdags. Att gå igenom 36 år på 1,5 timme tog på krafterna.... väldigt.

Idag var ännu en underbar dag, med extremt lugnt tempo. Jag har varit i sommarstugan och tittat hur det ser ut, hämtat min nyckel som jag glömde där sist och pratat med en man som bor där. Vi drack kaffe, pratade och pratade ännu mer. Mycket trevligt. 

Jag hann att få ett skamligt förslag med, eller skamligt var det inte egentligen. Jag tar det som en komplimang och en stor eloge till mig själv. Att komma som jag kom, i onepiece, oduschad och allmänt speedad på att bara dricka kaffe och inte äta.... Att vara så trasig som jag är...... och ändå få min personlighet att lysa igenom det så pass att man attraherar en annan person. Det är nice. MYCKET nice. Nu är det inget som är aktuellt att sätta i kraft eller realisera, men det är skönt att kunna få vara kvinna, med dragningskraft, ibland. Inte bara den där ensamma mamman som alla ser.

När jag kom hem hängde det blomster på min dörr, och eftersom min vän Åsa varit här idag och skött pållarna trodde jag det var hon som gett mig dem. Hon var helt oförstående till detta så då kom jag på vem det ju var! Och generande nog hade jag just pratat med den personen och suttit och berättat att Åsa hängt blommor där.... Så på telefonen och ringa upp Stefan, och tacka för de fina blommorna! Han är en ängel, skämmer bort mig en aning ja, mat och blommor, det är inte varje dag inte. Det är tvärtom skönt att inte behöva vara så jäkla stadig jämt, utan få vara lite svag och behöva skämmas bort.

Jag gillar mitt liv just nu, jag bor bra, har fantastiska vänner som skämmer bort mig, världens finaste popcornbarn, en underbar stor vuxen son, och precis det liv jag drömt om.

Den som fattas mig väntar på mig, jag kommer att få träffa honom igen, det vet jag. Därför kan jag njuta av det jag har. 

Mina blommor för dagen då! Visst är de vackra!