Ikväll läste jag rapporten från min sambos olycka. En fråga jag hade har jag fått svar på, och den som svarade på den är jag tacksam emot. Brutal ärlighet är det jag uppskattar mest. Just nu iallafall.

Det är såklart fruktansvärt att läsa om olyckan, att läsa, se orden som beskriver det jag redan känt med mina händer. Otroligt mycket skador som jag redan visste om, men som i skrift blir om möjligt ännu otäckare.
När orden står där blir de än mer sanna. Än mer troliga.

Ont gör det förstås. I hjärtat och själen. Det smärtar att hans barn kommer få växa upp utan honom. De kommer få leva hela sitt resterande liv utan honom.

Men jag är så förvissad om att vi ses en dag. Den förvissningen gör det lättare att överleva. Och lättare att leva. För det vill jag, fullt ut, få njuta av det som finns kvar av allt.
Att få KÄNNA igen, det är något jag är tacksam för. Att få se en annan bit av livet, en få helt annan syn på livet.
Det är skört, livet. Att ens få ta del av det är ett privilegium som jag hoppas kunna förstå fullt ut en dag.

Att livet kan ta slut är något vi blev väldigt medvetna om den 13 februari i år. Att livet så lätt släcks.
Men det vi också fick ta del av är livets styrka hos de som står kvar efteråt. Instinkten att överleva, att slåss för sitt liv, den är STARK. Mycket stark.
Idag står jag på benen, vissa dagar lite mer darrigt än andra, men de bär mig.

Nu är det dags att släcka. Troligen drömmer jag om honom inatt, mest troligt om hans olycka. Men det tar jag tacksamt emot. Att få känna NÅGOT är en ynnest, och via mina drömmar bearbetar jag dels det som hände Fredrik, dels blir jag mer medveten om hur tacksam jag är för mitt eget liv och det jag får i det.

Tack. För att ni läser det jag skriver, och djupt tack till er som jag älskar. För det gör jag, älskar. Igen, det är en KÄNSLA, en upplevelse. Det trodde jag inte i våras, då alla känslor med värme i var farliga. Men idag vågar jag älska er, och vara här. Ni som lärde mig att våga stå någon nära räddade också mitt liv, både det fysiska livet, och mitt själsliv.
Tack!

 

Marie

27 oktober 2012 08:30

Du är helt fantastisk Lotta! Vilken styrka<3

 

Mia

27 oktober 2012 08:42

Kram drling :)

 

Catarina

27 oktober 2012 10:09

Kikade förbi och lämnar ett avtryck! Jag tycker du är en stark och klok människa.
Kram Catarina

http://keckla.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Aktiebok har jag lärt mig vad det är, och nu har jag en sån med. Det är trots allt roligt att lära sig nya saker, framförallt om sig själv. Vad jag egentligen klarar av och kan.    Nästa vecka ska jag kolla på lokaler, och förhoppningsvis få tag ...

2024, det firade vi i I Ljungsbro, med vänner.   Hundarna klarade av det hela med bravur, de fick sitta i famnen på oss så det kändes tryggt och mysigt. Lite darr på rösten blev det hos Morran men hon släppte på ett par minuter så det var riktigt...

  Så här ser man ut en sen kväll   I hissen, när hundarna ska ut på sista rundan.    Vi ska på utställning 11 januari, det ska bli kul, och jag är nervös! Men jag ska intensivträna uppställning, och trimma dem så vi inte behöver skämmas fö...

Jovars. Började träna, kändes fint, men så klart lite svag var jag ju. Det är skönt att röra på sig, och framförallt promenaderna är grymt sköna. Jag började träna på Crossfit med, men efter en omgång där mitt huvud gjorde så ont att jag trodde ja...

Mitt liv innehåller en massa kul och en massa som inte är lika kul.   Juat i skrivande stund är det lite tufft, året har innehållit både dåliga tider för verksamheten jag jobbar i, cancerbesked med extremt oviss utgång, behandling av nämnda cance...