..... är väl "oglädje" då. Fast det är inte riktigt sant det heller. Just nu ligger jag och undrar varför ledsenhet platsar i min hjärna och kropp?

När jag har en jättefin familj? Ett toppenjobb? Bor så fint så jag ler varje morgon när jag går ut med Helldog I och II? När min Fina gör allt han kan för att vi ska ha det gott?

Då ligger jag i sängen och är nere? Tänker så dumt så det inte är klokt?
Funderar över varför mina signalsubstanser inte sänder lyckoskutt genom hela huvudet på mig, kan man skicka in lite nytt sånt i skallen på mig?

Jag är så klängig just nu, vill kramas hela tiden, bara ligga i knäet och bli klappad på huvudet. Sova och bli hållen om jämt.

Det är lite jobbigt. Det får alla de jag tycker så mycket om lida för, att det är kaos i irrgångarna. Dags att ta tag i hjärnan, ruska om den och tala om hur dumt den beter sig.

Berätta en saga för mig. En om lyckliga slut. En där man lever för evigt och bara är glad jämt.


Kram alla ni där ute!!! Återkommer snart, på bättre humör!

Jag har jobbat en del nu i sommar, trots att jag egentligen är ledig. Eller jobbat förresten, idag glassade jag mest runt och lekte med djuren: snappern har fått nytt och fräscht i sitt kar, jag tömde ett terrarium på vatten eftersom ingen bor där ändå, fixade ett skådeterrarium i butiken..... Ni ser, det är knappt ett jobb, jag ägnar mig åt mitt intresse på arbetstid :-)

Killarna har spelat på radioapan i köket medan jag har fixat, och skött sig så himla bra! De tycker nog att datorn är en riktigt bra uppfinning :-)

Nu ligger jag i stolen under ett träd, solar benen och bara softar, om en stund ska jag starta en ny låda med syrseavel men det får bli några minuter till i liggläge!

Ha det gott alla!