Ibland kollar jag tillbaka på livet genom bloggen och facebook. Det är rätt spännande att se hur jag tänker i olika skeden av livet.
Som nu, när de senaste inläggen varit lite gnälliga och trista. Dessutom sällsynta.....

Jag tycker senhösten och vintern är rätt trista. Det blir liksom grått på insidan.
Tur att det går över, och nu är det inte länge kvar innan det vänder och går mot ljusare tider ??

Jag hoppas att det ska bli lite mer tid efter jul och nyår, då ska jag försöka bli lite mer aktiv på bloggen med.


Kram!

Jag är väldigt dålig på att blogga.
Och många gånger säger jag att jag ska ta tag i det och bli bättre.....


Jaja. Så ser det ut.
Jag mår rätt kasst just nu, armen och handleden värker efter ett fult hundbett i veckan. Dessutom är det tjafsigt på alla fronter i livet och en hel del av det är både orättvist och taskigt. Jag blir så ledsen av sånt och framförallt när jag lagt ner tid och själ (och pengar) i det. Gav mig själv lite terapi, musik i lurarna och 4hjulingen med fullt ös i skogen så det känns bättre nu. Kanske ska backa lite och ta egen tid i högre grad? Låta andra vänta och dessutom få vara sura utan att jag tar åt mig. Även om det är mig de är sura på.
Det som är mest ledsamt nu är att få höra hur jobbigt det är när man "inte bryr sig". När det enda jag gör är att backa så alla andra kan få det de vill. Och att deras dåliga mående beror endast på en sak och inget annat och i det är jag så klart inblandad.
Jävligt surt.

Ja ja. Nog om det.
Minsta pojken lärde sig cykla igår. Bara så där, han bestämde sig för att det är dags nu och så blev det! Han är söt den minsta, så motsträvig och envis och så rätt som det är släpper det.

Båda killarna spelar Minecraft nu, det är tydligen väldigt roligt ?
D har till och med en egen mailadress nu med så han kan skriva till farbror Erik.

Nu tillbaka till verkligheten, livet kallar!

I morgon är det 3 år sedan jag fick besök av polisen och en präst. De kom för att tala om för mig att livet just gett mig en rejäl pungspark. Eller att livet ångrat sig och tog tillbaks en del av det som fanns i mitt liv om man så vill.

Så småningom vaknar man ur koman och inser att det finns ganska mycket kvar. Men det tog tid, och lite av hjärtat är väl stendött för alltid. Det är inte så enkelt alla gånger, snarare har jag nog blivit extremt mycket svårare att ha omkring sig i livet eftersom jag är LIVRÄDD att förlora igen. Inget som jag aktivt funderar på men det är klart att det finns där under ytan. Typ. Det gör mig lite knäpp. Och ganska dum.

Imorgon ska mina fina prinsar upp till knivsta igen. Det är sportlovsvecka och de ska vara där hela lovet. Det är skönt att de kan vara där, få ha riktigt lov liksom.

Ja jösses vad tidigt vi klev upp idag då.... Jobbet står på agendan, ska skjutsa lite ungdomar hit och dit först, lämna bilen på verkstad, och sen är det jobb hela dagen!

Idag ska jag jobba med vatten hela dan, det är massor att göra där. Och det ska vara klart om två veckor, då mässan är. Så skvalpa på tanten!

Imorgon är det utbildning:-), ska bli roligt!

Ta hand om er alla!
Kram

Så här spenderade vi en stund efter jobbet

[Bild]

Just nu sitter tanten ner och dricker kaffe - JISSES vilket tempo vi går i!!!
MASSOR av varor, massor av kattmat, många folk, mycket frågor.....
Jag har världens bästa jobb, men det ÄR skönt att vila med :-)

Madde kom med bullar, med choklad i, hon är en ängel?

Sitter på bussen mot frövi, efter en kväll i bästa Jossans sällskap är jag på väg hem.
Det var mysigt att vara tjejprata, fika och ta det lugnt:-), men det ska också bli skönt att komma hem. Är såå trött, så trött, dagen var lång och jobbet ganska krävande idag.

Jag har träffat min finaste vän Sara idag med, jag saknar henne i mitt liv! Vi bor en bit från varandra och livet ger inte så mycket utrymme för umgänge längre..... Men jag blev så glad för att få luncha med henne och yngsta tjejen i familjen :-)

Idag bestämdes tid för Casper med. På måndag ska jag ta honom på resan till trapalanda. På morgonen är det dags, jag ska fixa en hink med gott till killen, klippa en bit av svansen, kramas med honom och ge honom lite extra kärlek innan killen som ska se till att han vandrar vidare kommer. Det känns inte kul alls, helst vill jag bara att måndagen kommer och går jävligt fort..... Men det är som det är, snart är vi där och snart är det över. Tänk på mig på måndag förmiddag, jag behöver det för att orka. Och orka måste jag ju, för att ge honom lugn på sista resan.


Nu ska jag vila lite, fundera på lite och bara längta hem till min fina familj.

Kram på er!

Vi kom sent men kul var det!