Att LÅTA sig formas av det man är med om, det är svårt det. Att bara formas är lite annorlunda, då behöver man bara följa med strömmen. Men om man törs släppa taget och våga stå för att man tar åt sig av det livet ger, då kan man lära sig väldigt mycket mer, och ANNAT, än om man bara flyter på.

Jag fick en fin bricka av mina vän en gång och på den står det att "endast döda fiskar flyter med strömmen". Hon visste kanske inte hur mycket den skulle komma att betyda för mig., men texten är bra redan från början. Jag har kört ner i diket några gånger, men just den texten får mig att inse att dikeskörning i livet också tyder på att man inte är död. Och absolut levande är man om man vågar kravla upp ur diket och ta tag i sig själv och sitt liv. Ja, det har jag gjort, och gör. Att kravla tillbaka, fast livet slängde ner mig i helvetet och låste locket. DET känns så jobbigt, men samtidigt så jäkla bra att jag kan, vill och törs det.

LIVSKÄRLEK

Inatt pratade jag med en person som mår och har mått dåligt, och hans ord fick mig att förstå hur lätt det är att välja fel. Att tro att man alltid vet bäst, vad som passar en själv bäst, det är en dumhet vi människor lider av. Oftast vet vi vad vi behöver, men väldigt ofta hamnar vi i valmöjligheter där vi inte kan skilja på våra behov och önskemål, ibland är det ganska stor skillnad på vad vi VILL och vad vi BEHÖVER. Människan i fråga vill jag ge ett tack! För insikten att även jag kan falla lätt.

Nog om det, jag sitter och dricker mitt morgonkaffe, lyssnar på mina popcorn som bygger en soptipp på sitt rum, och väntar på att klockan ska gå. Idag ska jag till min teraput och visa mina papper, där jag ser helt sjuk i huvudet ut...... Tur igen att jag inte behöver tolka dem utan bara behöver berätta hur jag tänkte kring frågorna. Jag är VÄLDIGT nervös inför det här, total och brutal ärlighet mot mig själv är något jag är ovan vid. Jag har levt hela mitt liv beroende av andra, och har aldrig stått upp för bara mig själv. Ego har jag varit många gånger, men alltid har jag lyckats få in skuld och skam hos mig själv eller andra då. 

Jag är i begrepp att sätta mig på tåget mot ett friskare jag, eller iallafall ett jag som kan stå upp för mig utan att vara beroende av andra och kanske till och med göra gott för andra. Wish me luck!

Kan vara både bra och dåliga, det har jag lärt mig.

I mitt liv har det blåst ganska mycket, och det har ibland gjort väldigt ont. För det mesta har det dock slutat blåsa ganska snart, och idag vet jag att vilken storm man än hamnar i kan det komma gott ur den. När jag ser på mitt eget liv och den senaste katastrofen, jag trodde inte att jag skulle överleva. På riktigt. 

Men med mina älskade vänner brevid mig gjorde jag just det. Och jag LEVER! Inte bara överlever.

Idag gick en del av tiden åt att umgås med mina fina MIA, vi har varit ute och gått en halvmil, sen blev det en stund i min källare i stan. Fy fan vad skräp det har samlats!!! Vi rensade iallafall ut det ena rummet och det som ska med till torpet. Hmm, det får bli utbyggnad bara för det rummet - hur i hela friden ska allt få plats?? 

Jaja, vi fick undan ganska mycket, och hittade väldigt mycket som jag trodde var borta.... Bland annat dök min legitimation som arbetsterapeut upp, inramad och fin :-) Och utbildningsbeviset kom fram med! Bra det, då kan jag, om jag vill, söka jobb igen. Eller ja, det ska jag, men jag är inte säker på att det blir som just AT, jag måste fundera på den lite.

Hörde häromdagen att det är ett sjukt beteende att vara för optimistisk, att pessimism är friskare. Det tycker jag är knappt, varför är det bättre att vara pessimist än att vara positiv? Jag vill hellre vara positiv iallafall, jag jiobbar på det, och att inte hamna i sandlådenivå i diskussioner är ett sätt att förhålla mig positiv.

Det är så lätt att kasta skit på varandra, det vet jag av erfarenhet, Fredrik och jag kunde gräla och kasta tonvis med skit på varandra..... Det är något jag ångrar djupt idag, det går inte att göra ogjort, det vet jag, men om jag är medveten om det och aktivt jobbar på att låta bli att vara sån igen har det ju fört något gott med sig iallafall.

Nu får det vara nog. Jag ska sätta mig och städa ur min kamin, när man tänder med Nerikes Allehanda blir det mycket skräp i den. Sen ska elden få vara igång tills kidsen ska sova. Eldar man riktigt långsamt blir det en behagligare värme, och mer långvarig, än om man stormeldar. Jag gillar att jag har ett intresse för hur ved ser ut, hur man lättast tänder i kaminen och hur länge man bör elda för att få en jämn värme över dygnet   

Det här inlägget ägnar jag åt gårdagens härliga umgänge! 

Mina vänner kom med alla sina barn, vi kollade hästarna, bland annat tog vi in den stora som kom igår i stallet (han är skitstor). Barnen borstade av hästarna, mina vänner ordnade våffelkalas. Grädde, sylt och våfflor tog slut, det var barn och hundar överallt, livat värre och fullt hus typ! JÄKLAR vad jag gillar det, jag vill ha huset fullt på eftermiddagar och kvällar, det är så mysigt med alla dessa älskade människor! 

Jag är väldigt välsignad, jag har FANTASTISKA vänner som bara finns där när jag behöver dem, och annars med. De är min valda familj, och de ger så mycket till mig och mina barn, jag hoppas att jag en dag ska kunna visa dem hur mycket jag älskar dem, och på något sätt kan visa hur mycket de betytt för min överlevnad! Om det inte vore för dem hade jag förmodligen inte fått behålla varken mina barn, eller i slutänden mitt liv. Så många gånger de funnits där och sett till att jag äter, dricker eller går på toa, stoppat mig från att ställa mig på spåret, eller köra åt helvete med bilen. Gett mig värme, kärlek och fått mig att förstå hur mycket de älskar mig och uppskattar mig. Och framförallt - fått mig att förstå att jag är VÄRD att vara älskad, och att få leva. 

Ni som finns i mitt liv och älskar mig - JAG ÄLSKAR ER!! Vet inte vad jag hade gjort om ni inte fanns där när jag trodde jag skulle dö!